Kan det finnas något samband mellan Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarroman och den amerikanske skådespelaren Sylvester Stallone?

Javisst.

Äppelkärnor.

I det nya landet längtade Kristina ofta hem till Duvemåla i det gamla landet. Hennes man Karl Oskar såg hennes längtan och skrev hem till Sverige ”efter äpplakärnor från en astrakanapel i hennes föräldrahem”. Han planterade kärnorna vid gaveln till deras nya, präktiga boningshus i Nya Duvemåla, Minnesota.

Kärnorna grodde till en planta som växte till ett träd. När det första gången bar frukt låg Kristina sjuk i sin säng. ”Karl Oskar reste sig och gick ut, han gick bort till apeln. Från en av de lägsta grenarna tog han ner ett stort och grannt äpple.” Han lade det stora äpplet på Kristinas täcke. ”Titta här! Dina astrakaner ä mogna!”.

Kristina förmådde inte bita i äpplet, hon smekte det bara med läpparna – men hon kände igen det: ”Dä smakar som våra äppel. Våra äppel där hemma!”

Det är en av de vackraste scenerna i Mobergs romansvit, lika vackert återgiven i Jan Troells film efter romanerna. Äpplet faller ur Kristinas hand, rullar nedför täcket och faller med en duns ned på golvet. Kristina dör.

Jag kom att tänka på detta när jag läste Lennart Pehrsons nyutkomna bok ”Den nya världen”, den första volymen av tre om utvandringen från Sverige till Amerika. Pehrson berättar bland annat om en Peter Gunnarsson, som tjugoåtta år gammal kom till kolonin Nya Sverige i Delaware 1640 med skeppet ”Kalmar Nyckel” på dess andra resa.

Denne Gunnarsson blev en av de allra första framgångsrika svenska invandrarna i Amerika och tog sig med tiden namnet Rambo efter Ramberget på Hisingen i hemstaden Göteborg. Han ska också ha fört med sig äppelkärnor som han planterade i det nya landet. Ramboäpplet kom att odlas i stora delar av USA.

När den amerikanske författaren David Morrell tvåhundratrettio år senare funderade på ett bra namn på hjälten i sin debutroman ”First Blood” bet han vid ett tillfälle i ett äpple som han just hade fått av sin hustru. Till skillnad från Mobergs Kristina kunde Morrell inte identifiera äpplet efter dess smak. Han undrade vad det kallades.

I svaret fick han det kraftfulla namn han sökte för sin huvudperson. Romanen kom ut 1972 och filmades tio år senare – med Sylvester Stallone i huvudrollen som Rambo.

(Denna krönika publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 3 maj 2014).

SvT visade häromdagen en fin dokumentär om den svenska skådespelerskan Ann-Margret från Valsjöbyn i Jämtland och Hollywood i Kalifornien. Jag mötte henne i Richmond, Virginia för tretton år sedan, då hon just utsetts till ”Årets svenskamerikan” i USA, fyllt 60 år och turnerade i USA med ”The best little whorehouse in Texas”. Jag skrev om det i Dagens Nyheter.

Håll till godo:

DET ÄR INTE HELT lätt att intervjua Ann-Margret, som Vasaorden av
Amerika utsett till årets svenskamerikan och som just denna lördag
fyller 60 även om hon med en koketterande dåres envishet skämtar om
att hon är 92, you know.

Ty som många skådespelare och underhållare med många år i branschen
har hon lättare för att spela sig själv än att vara sig själv. Det
förväntade är hennes ledstjärna.

Fortsätt läsa →