Sensommaren/förhösten 2018 hade jag förmånen att tillbringa några veckor på stipendium i Riva del Sole, som ligger alldeles norr om Castiglione della Pescaia på Italiens västkust. Underbara dagar, fyra minuter bortom pinjeskogen låg havet, Medelhavet. På en gravplats ovanför den lilla staden låg en berömd svensk begravd. Om detta och honom skrev jag en artikel för nyhetsmagasinet Fokus. Så här:

Gravarna ligger tätt, tätt på gravplatsen på en av de allra högsta punkterna i den lilla staden Castiglione della Pescaia vid Medelhavet i den allra sydligaste delen av provinsen Toscana i Italien. Om man tar den smala och ganska branta gången till vänster alldeles efter huvudingången till denna gravplats och sedan tvärt till höger och följer ännu en ganska brant gång når man snart en grav, en sarkofag i gnistrande svart granit med texten
”Jules Sylvain 11.6.1900 – 29.10.1968”.

Jules Sylvain själv ler blygt från ett litet fotografi på sarkofagen.

Fortsätt läsa →

I oktober 2017 intog Jan Malmsjö, då 85 år gammal, Målarsalen på Dramaten med Samuel Becketts monodrama ”Krapps sista band”, som handlar om en äldre man som lyssnar på sina gamla rullband och ser tillbaka på sitt liv. Här en intervju jag gjorde med honom för tidningen Senioren inför premiären.

******

_ Dramatenchefen Eirik Stubø kom med förslaget, och jag blev väldigt glad. Visserligen har jag lagt av, numera njuter jag av att se på teater utan att längta upp på scenen. Men just det här förslaget kom faktiskt som en form av välsignelse. Jag ser det som min svanesång. Efter detta är det dags att dra mig tillbaka, säger Jan Malmsjö och häller med en viss stolthet upp kaffe i vackra koppar i sitt vackra vardagsrum med den luftiga utsikten över Nybroviken.

Men han skrattar smittande när jag säger att den här uppsättningen nog inte kommer att bli hans sista.

Fortsätt läsa →