”/”Författaren Carl-Göran Ekerwald fyllde 100 den 30 december 2023. Jag intervjuade honom för tidningen Senioren några månader dessförinnan.
_ Folk klagar över att det är tråkigt att bli gammal. Man förlorar framtiden. Då vänder jag på det hela. Fördelen med att bli gammal är att du inte har någon framtid. Du slipper alla planer. Du har blivit fri.
Carl-Göran Ekerwald ler öppet, förtroligt i sitt vardagsrum i den lilla byn Lagga i Knivsta kommun söder om Uppsala. Denna dag hade han som vanligt vaknat klockan sju, ägnat några timmar åt att läsa Bibeln – inte för att han betraktar sig som särskilt religiös, men för att han finner den full av visdom – och lite persisk poesi. Han hade som vanligt gått en kilometer uppför och nedför en brant backe och han hade just rättat till kuddarna i sin soffa efter några barnbarnsbarns härjningar, som han uttryckte saken.
Han fyller 100 dagen före nyårsafton i år. Nu fortsätter han att tala om sin frihet.
_ Du har blivit fri, du slipper alla planer. När du var yngre hade du alltid planer på gång, du visste vad du skulle bygga, vart du skulle resa och vad du skulle ta hand om. Men när man blir riktigt gammal har man livsresan bakom sig. Man kan njuta sitt otium, ingen kan ålägga en någonting. Jag tycker att det här är min bästa tid. Absolut.
Ja, erkänner Carl-Göran Ekerwald. Det beror förstås bland annat på att han är i relativt god fysisk form. Han kan laga sin egen mat. En dotter bor med sin familj i huset intill. Han har vänner, kontakter, skriver något varje dag även om han misstänker att det inte blir någon mer bok efter den han just gett ut, Fördelen med att bli gammal (Karneval förlag).
Han ger sig själv namnet Gammal och skriver i korta kapitel om sig själv, sin tillvaro, sina tankar, sina erfarenheter, om att det gäller att äga tiden. ”Att följa molnens rörelser med blicken, regndroppar som studsar mot lönnens blad, snökorn som virvlar än från höger än från vänster”.
Han finner varje ögonblick underbart, skriver han. ”Gammal känner sig vara framme — Det går inte att spela teater längre. Plötsligt har skådisen blivit berövad rollen — Inför slutet kommer sanningen fram.”
Och han berättar att han vid sänggåendet alltid genomför en liten gymnastisk övning som han kallar Kroppsfyran och som förvånat de kvinnor han delat säng med under sitt liv. Ett ben böjt, den andra foten på knät, sedan det andra benet böjt och den andra foten på detta bens knä.
”Fyran står för fyra önskvärda egenskaper som här magiskt frammanas genom rörelsemönstret: Visshet, Vaksamhet, Varsamhet, Vänlighet.”
Han ägnar sig också regelbundet åt att kontrollera sitt minne, meddelar han, vanligen när han just vaknat på morgonen. Den består i att han räknar upp namnen på sina barn och barnbarn med respektive, och sina barnbarnsbarn – sammanlagt 39 honom närstående, ett handgripligt resultat av att han den 18 maj 1940 träffade Anna Westerberg från Chicago, som han var gift med i 64 år, till 2009 då hon dog i alzheimer.
Han fortsätter minneskontrollen men namnen på sina mor- och farföräldrar och alla deras barn och kommer därmed upp i namnen på 77 personer. Även om han någon gång glömmer en kusin ger han sig själv godkänt.
Det säger något, ja mycket, om Carl-Göran Ekerwald att han bara några minuter efter min ankomst till Lagga utvecklar sitt svar på min första fråga – ”Hur länge har du bott här?” – till en öppenhjärtig reflektion över sin hustru Anna, död 2009. Ett sammandrag:
_ Hon var dement i nio år. Hon satt och grät ibland, jag var hjärtlös ibland, men i stort sett hade vi det bra. Hon var fenomenal på att rensa ansjovis. Jag ville ha ansjovis till snapsen. Ansjovis har väldigt små ben. Hon rensade bort även dom. Vi dansade, och hon läste högt för mig. En underbar människa med en väldig livserfarenhet från Chicago. Det var intressant att leva med en dement person och jag vågar nog påstå att hon ibland var lycklig, Vi bodde tidvis på Öland. Vi for ut i byn, och det hände ibland när jag satt och körde att hon tog mig i armen och drog i mig. Då borde jag ju ha stannat bilen och tagit om henne. Hon ville vara nära mig. Men jag bara körde. Jag har varit hård och okänslig, jag har levt ihop med tre kvinnor och alla tre har varit utsatta för mitt hårda hjärta. Jag har varit snäll också, men i allmänhet har jag varit grälsjuk och omöjlig. Sånt går man och tänker på när man snart är 100 år, och det är ångestfyllt…
Carl-Göran Ekerwald skriver i sin bok, och berättar med stolthet, att han ofta sjunger, gärna visor av Alice Tegnér som han har en bild av på sin vägg, och att han dagligen dansar för sig själv till balettmusik, Sjostakovitjs balettsviter i en inspelning från 1994. ”Huset genljuder av vidunderliga energier som väcker anden. Dansen stärker också balansförmågan. Den behövs till och med för påtagande av byxorna utan stöd.”
Ett av de musikstycken han dansar till ser Gammal som ett porträtt av Sigrid Kahle. ”Han lyssnar, dansar och ser henne komma in i rummet.”
Journalisten och författaren Sigrid Kahle. Carl-Göran Ekerwald träffade henne ett år efter det att hans hustru Anna hade dött. Han var 87 och hon 82.Tycke uppstod. De fick tre år tillsammans. Sigrid Kahles cancer upptäcktes i juni 2013. Hon dog ett halvår senare, dagen efter Carl-Göran Ekerwalds 90-årsdag.
_ Vi gifte oss inte. Klart att vi kan gifta oss, sa hon, men du ska veta att det blir en väldigt stor bröllopsfest, jag har över 400 namn på min lista över de närmaste vännerna. Så vi avstod, men hon var en underbar människa att leva ihop med. Väldigt överraskande, väldiga vredesutbrott. Man visste inte var man hade henne. Jag har aldrig sett en så stor tillgivenhet som hon väckte.
De berättade om sin kärlek i Seniorens augustinummer 2012. Ett år senare gav Carl-Göran Ekerwald ut en diktsamling i Birger Sjöberg-stil om henne, Sigridiana, och 2015 en diktsamling om sin hustru Anna, Gröna bläcket.
Några år efter Sigrid Kahles död slog kärleken till än en gång. På pingstafton 2018 gifte han sig med den 15 år yngre översättaren Lena R Nilsson. Men detta äktenskap höll inte, det visade sig att de egentligen inte kunde prata med varandra, säger Carl-Göran Ekerwald. De skildes i samförstånd men har fortfarande bra kontakt med varandra och han har hennes bild på sin vägg.
Han tror inte att det blir någon mer bok, men han är stolt över det kapitel om böcker och bibliotek som han skrivit i Biblioteket, den omfattande bok om Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar i Varberg som nyligen getts ut av den kommunistiska miljonären Lasse Diding, instiftaren av Leninpriset, Jan Myrdals stora pris på 100 000 kronor. Carl-Göran Ekerwald tilldelades priset 2022.
_ Jag tog emot priset med glädje, även om jag fick kritik för det. Svenska Dagbladet skrev att jag borde skämmas, men det gör jag absolut inte. Lenin är en favorit, jag tycker bra om hela det där gänget som vände upp och ner på Ryssland, men jag är inte kommunist.
Carl-Göran Ekerwald håller fortfarande föredrag men begränsar sig till ett på våren och ett på hösten. Den 7 november ska han tala i Varberg om Karl Ove Knausgård.
_ Men det är ju möjligt att jag inte lever då, så jag måste skriva ut föredraget…
Kurt Mälarstedt
FAKTA
Carl-Göran Ekerwald
Född 1923 i Östersund. Lärare i Svenstavik från 1950-talet till 70-talet, under en period rektor. Författare, föreläsare. Debuterade 1959 med en novellsamling och har därefter gett ut över 50 böcker: skönlitteratur, memoarer, essäer och faktaböcker om bland annat Nietsche, Goethe, Stagnelius, Horatius och persisk poesi. Debuterade som lyriker 2013.